loveisretard

Vilken helg...Tillhör dessvärre inte en av mina favoriter. Lilly börjar sakta men säkert bli piggare. Men mycket (all) tid försvinner till att försöka få i henne mat och vätska. Vilket inte alls går nå bra.

Jag blir tokig alltså..TOOOOKIG. Tänk er att ALL eran tid går till att försöka hålla lillan nöjd, laga tusen olika maträtter till henne (som hon missbelåtet kastar ner på golvet,så jag får skura i tusen år sen), göra tusen olika safter eller vatten eller fruktsoppa, erbjude henne djungelns alla frukter, gröt eller välling, chips,glass och kakor, men ingenting duger. Jag tycker jag har haft bra tålamod denna helg, men idag brast det. Man orkar inte tillslut. Och sen när hon sover dåligt och oroligt, och håller på att hosta upp lungorna, kan jag inte ens slappna av på nätterna.

Hela hela tiden går man på helspänn, orolig för att hon inte äter eller dricker ordentligt, man får inte en enda stund för sig själv, att äta, pissa eller ge Fredde en kram. Och när hon väl har somnat, så är de så mycket annat som måste fixas så man hinner då inte ens andas, på fem dagar har jag inte andats.

Och Fredde som bara är hemma på helgerna, har jag då knappt kunnat säga hej till ens. De enda vi hunnit säga till varann är typ :
-Kan du göra lite välling?
-Kan du hjälpa mig med diarre kalaset?
-Nu är maten klar!
-Kan du göra iordning medecinerna?
-Vill du ha kaffe?
-Åt hon inget av bananen heller?
-Ska vi gå och lägga oss ? Godnatt.

Jag vet att jag låter väldigt neggo idag,men de behövs för att jag ska kunna klättra upp ur mitt Psykiska Cp som har växt fram när Lilly varit sjuk. Vi hoppas på en bättre vecka nästa vecka, och att jag hinner säga hej till Fredde.

.......................................................................................................