Att dela med sig
Fast ännu så sover ju Vilgot mest, så vi är ju mycket med Lilly. När vi måste säga åt henne är när hon är för mycket uppi honom. Klämmer och drar i hans händer så han blir arg, och när hon är i hans ansikte för mycket så han blir arg. Då måste vi säga åt henne på ett lugnt och snällt sätt att nu måste han få vara ifred. Men när vi måste säga åt henne att nu räcker det, så har jag samtidigt pratat med henne och tröstat. Förklarat att hon har inte gjort något fel, hon är jätte snäll och duktig. Men att man måste låta honom vara ibland.
Det är lite sånt vi får handskas med just nu. Men Lilly är så snäll & lugn och duktig och stolt =) Världens finaste tjej.
Allra första bilden på Vilgot. Lite suddig och på dåligt humör =)
Lilly träffar äntligen sin lillebjoj för första gången! Hon strålade av lycka, men samtidigt av osäkerhet. Det såg ut som att hon ville spricka men samtidigt krypa ur sitt skal och gå tillbaka då det bara var vi och hon.. Lilla hjärtat.
............................................
När vi kom hem med Olle ville Lucas gärna bära å greja med han hela tiden men jag skyllde på att lillebror va för liten i stället för att säga att Lucas va för liten för att bära han.
Då kan man lägga över "skulden" lite på han som inte är så medveten om omvärden å så känns de kanske inte så jobbigt för storasyskonet att inte räcka till alla gånger.
Finns en superfin bok som heter busiga bäbben som ja läste för L när ja va gravid, men de va ju mest om graviditeten å hur de är när man kommer hem med ett syskon, inte så mycke om hur de är när man som syskon inser att den där bäbisen inte ska lämnas tillbaka igen utan att man e fast med den :)
Försökte också att inte hela tiden säga till L att men du som är så stor å duktig...och så vidare.. tror dom vill känna sig lika små som bäbisen å dom är ju faktiskt inte så himla stora när dom e 3 år så man behöver kanske inte va så himla stor å duktig hela tiden när man fått ett syskon :)
Stort grattis till lillprinsen! Vilken sötnos :)
