loveisretard

Det är först nu det har börjat smälta in för mig, vad som har hänt de senaste 3 veckorna. För tre veckor sen var det en helt vanlig söndag, med en stoor & tung mage, och ingen av oss anade vad som skulle ske dagen efter!

Att vi skulle genomgå en förlossning till, som jag hade föreställt mig gå lättare & snabbare än den första. Men som visade sig vara fruktansvärd för mig och jag ville antingen dö eller gå hem under tiden. Men inget av det var ett bra alternativ, det var bara gilla läget och lyssna på sköterskorna =)

Nu har jag insett, att jag haft denna lille store kille i min mage (fortfarande svårt att förstå). Och att vi har en till familjemedlem att ta hand om och vägleda i livet. Att Lilly är storasyster och har fått en bror som kommer ge både kärlek och rackartyg för syrran sin. Att jag nu är mammaledig. Att jag måste få vardagen att gå ihop. Två små barn som kräver tålamod, kärlek och all min tid. Allting kretsar kring barnen! Att dom ska vara mätta, torra, trygga, varma och lyckliga. 

Imorgon börjar Fredde jobba. Då börjar den verkliga utmaningen för mig.

Aja, vad jag försöka komma fram till, är att nu är dessa första tre veckor över. Jag har varit grötig i huvudet av allt som hänt. Nu börjar en ny era, då jag ska vara själv med barnen och få vardagen att gå ihop. Ska försöka ta en dag i taget och hålla mig lugn! Men det är spännande, jag är lite rädd & nervös. Hur ska jag klara mig utan Fredde?

Första mötet med pappa. (Jag blir så arg på mig själv att jag fotat allt utan blixt. Blir så dålig kvalite, går ju inte att förstora en sån här bild =(

....................